Bagagebekymmer

Gästbloggande av Frej på besök hos Fernie4 i 2 veckor:

Då har jag äntligen slagit mig ner i Fernie, British Columbia, Canada. Resan hit har varit ett äventyr i sig, med start redan vid mellanlandningen i Frankfurt. Där började magen att protestera. Lite som i nordafrika, men ändå inte med full kraft. Tänkte att det kanske går att slå ner protesterna med lite vattenkanoner i form av Evian 50 cl Natural. Protesten från magen lade sig. Skönt tänkte jag och boardade det något försenade planet. Efter att ha imponerats av bussinessklass-stolarna som går att vinkla till 170 grader för 15000 kr, slog jag mig ner längst bak i fattigmansklassen. Jag fick en kudde och en filt, vilket kändes som en lyx, för mig som vanligtvis endast åker med Ryanair.

Började kika på en film på skärmen framför mig när några protestanter från magen plötsligt fick för sig att göra sig hörda igen. Men hjälp av lite mat och vatten behöll jag kontrollen över magen. Fortsatte att kolla på filmen. Men in i halva filmen så händde det som jag inte trodde skulle hända. Protesterna i magen blev uthärdliga, och jag blev tvungen att gå i exil till toaletten.

Jag spyr!

En flygvärdinna ger mig någon skum tablett som serveras i portionsförpackning om två.

Jag deckar!

Väl på Calgary flygplats så känns kroppen trött men bättre. Ställer mig tillsammans med alla andra vid bagagebandet för att hämta ut mitt bagage. Väntar och väntar och väntar och väntar. Nu är jag ensam vid bandet och passagerare från andra plan har börjat hämta ut sina bagage.

Damn it! Efter att ha anmält bagaget försvunnet, så går jag och letar rätt på informationsdisken för att ta "The Shuttle", allt enligt Lees rekommendationer.

- "Den går inte idag, först imorgon kväll" säger tanten vid disken. Detta var ju inte heller så bra. Men jag har en backup-plan, jag ska ta en Grayhound!

- "Den går först om sex timmar" får jag som svar när jag skall köpa en biljett.

Efter att ha frågat alla med skidväskor jag kan hitta om de skall till Fernie så ger jag upp och tar en buss till Grayhound-terminalen. Sätter mig på Greyhound-bussen och kommer fram lagom till 04.10 på morgonen. Tar en taxi till adressen jag fått av Petter och Magnus, går in i huset och slocknar på soffan!

Vaknar pigg och glad på morgonen, tar en kaffe och tänker att jag skall ringa och höra efter om någon vet något om mitt bagage. Efter en labyrint-väg genom Air Canadas telefonväxel för borttappat bagage så får jag prata med en telefonservice som troligen har sitt kontor i Bombay, snarare än i Kanada. Denna dam på andra sidan linjen vill gärna ha min adress och telefonnummer. Efter att ha bokstaverat flera gånger och repeterat så berättar hon att det inte finns någon i världen som vet var min ryggsäck är. Tack och hej säger jag och lägger på.

Går in på aircanada.com och letar upp en tjänst där man kan följa sitt borttappade bagage. Där ser jag att den vänliga damen i Indien har skrivit att jag bor på följande adress.

Tetrsberg tagan, Taspersas

Härligt, när jag i själva verket bor på Pettersbergsgatan i Västerås. Väntar nu med spänning om jag får ett samtal angående mitt bagage.

Tills dess får jag vara nöjd med mitt nya "Survival Kit" jag fick av Air Canada, innehållande, vit tshirt storlek XL, tandborste, kam, rakhyvel, deo, och tvättpulver. Det bör vara mer än nog för de kommande två veckorna.